Kinaelin

Jajemen, inga allt för stora bommar och inga diskvalificeringar denna gång, så jag vann klassen för damer 40 (som sträcker sig mellan 38-65 år i alla fall) Vann varje delsträcka och därmed i totalen såklart.

Efter vår bambuskottsgrävning på fredagen tog vi oss till en restaurang i Yixian där 4-5 familjer delade ett bord och alla de rätter som kom in. Vi överlät beställandet till de som kunde kommunicera och komponera en bra måltid. Men vi stod för betalningen denna gång, ca 800 svenska kronor för en stor lunch som åts av 13 personer men hade räckt till minst 17 i alla fall.

Under eftermiddagen sprang vi en träningsrunda i en liten by några kilometer bort. Det kändes bra som uppvärmning inför tävlingarna i och med att vi inte orienterat på ett bra tag.

Med en bra känsla i magen tog vi en tidig kväll och laddade inför invigning och den så kallade medeldistansen på lördag morgon. De tidigare gångerna vi tävlat har det ju gått ganska bra för mig förutom att jag bommat på sista sträckan och blivit diskad. Så jag hade ändå en förhoppning om att det skulle kunna gå rätt bra om jag inte slarvade.

Ingrid höll sitt färdigskrivna tal på kinesiska och fick såklart applåder. Väldigt många personer fotade och filmade henne, även borgmästaren som stod bakom henne på scenen.

Sträckan gick från en liten by till byn där vi bodde, ca 500 meter ifrån varandra. Stenlagda gränder övergick i rätt fuktig åkermark, teplantage, bambuskog och odlingar. Det gällde att sätta fötterna rätt, och beslutet att gena över åkern var inte det bästa då det resulterade i att jag fick klättra uppför en vassbevuxen brant och nästan tappade nummerlappen. Vid ett tillfälle låg jag ca 20 meter bakom en man i min egen ålder, jag hörde honom ramla, stöna och ta sig upp igen. Det stoppade däremot inte mig från att springa rakt ut i samma grop, ramla, stöna och ta mig upp igen. Mannen kom fram efter målgång och bad om ursäkt att han inte varnat mig tillräckligt 🙂

När jag glömde passa kartan och drog iväg 90 grader helt fel och därmed lade 8 minuter på en 100meters sträcka tänkte jag att pallplatserna var utom räckhåll. Men jag sprang in som etappsegrare, dessutom med 15 minuters marginal!!

Eftermiddagen spenderades i Yixian med sprint, även här tänkte jag att det var kört när jag tog ett onödigt långt vägval och fick en lååång uppförsbacke. Men de andra verkade ha tagit ännu sämre beslut och jag vann med 9 minuters marginal.

Johan hade fortfarande energi kvar och tog sig en löptur hem medan jag och Ingrid tittade lite mer på byn.

På söndagsmorgonen packade vi ihop oss innan en lite stressig frukost och promenad bort till arenan som låg i en “ancient village”, NanPing, där scener ur “Crouching tiger, hidden dragon” spelades in för ganska många år sedan nu.

Kontrollerna var utplacerade i och kring byn och det var nog den roligaste etappen där jag kröp under en ACenhet för att kunna ta mig fram i den otroligt trånga gränden som jag valde att passera.

En dryg timme efter målgång fick jag gå upp överst på prispallen, min ledning hade dragit ut till 47 minuter, vilket är eoner av tid när det kommer till orientering på tre (korta) sträckor. Jag skryter och njuter, för när vi kommer hem till Sverige igen inser jag att pallplatserna definitivt inte kommer bli så många. Att jag skulle få 900 svenska kronor i prispengar är heller inte så troligt.

Ingrid kom tvåa på sin första sträcka och 8a respektive 6a på de andra, men eftersom att hon sprungit så bra på den allra längsta räckte detta sammanlagt till en andraplats för henne. En medalj och ett rött kuvert med 300 i fick hon med sig hem. Väldigt kul för oss båda.

Det blev sedan en lång eftermiddag i bilen hem eftersom att alla tåg blev fullbokade inom några timmar efter att biljetterna släppts.