Kinaelin

Det har nog inte undgått er hemma i Sverige att Armand Duplantis med flera var i Kina i helgen för friidrottsVM inomhus. I och med Covid 2020 blev evenemanget framskjutet till nu, så det var alltså ett fem år gammalt VM vi begav oss till Nanjing för.

Direkt efter skolan på fredagen drog vi till tågstationen och hittade avgångshall och en kö till vårt tåg. Folkmassan rörde sig fram och tillbaka till och från köerna efter diverse megafonutrop på kinesiska. Några vänliga själar försökte översätta till oss att tåget var försenat och att ingen visste när det skulle gå.

Hux flux rullade ett trasigt tåg bort från spåret, vårt gled in, vi släpptes in genom spärren och hittade våra platser i förstaklass. En liten besvikelse att vi inte fick påsar med snacks som vi fick förra gången vi åkte förstaklass.

Vi hittade vårt hotell, med en helt okej frukost. Frågan är bara hur någon tycker att ketchup passar in bland flingorna och den torkade frukten.

Lördag förmiddag, vi passade på att bestiga ett berg, purple mountain, som ligger mitt i stan samt möta upp orienteringsklubben som tränade precis bredvid berget.

1725 trappsteg stannade min klocka på 😀

Vår vän Sun Yi hade köpt lunch åt oss alla 4 som vi fick äta innan Ingrid tog en orienteringsbana i värmen.

Efter en duch på hotellet siktade vi mot arenan och mötte där upp ett stort gäng svenskar.

Tyvärr hade organisationen där under morgonen placerat ut oss lite här och där så vi fick inte sitta tillsammans som den stora klack vi var utan blev spridda runt om hela arenan.

Vår placering var tyvärr längst bort från stavhoppet men arenan var i samma storlek som Huddinges Storängshall, (plus läktare då)så det var ändå överkomligt att se allt som pågick samtidigt. Reklamen slapp vi också 😂

Ja, han vann ju, och det var lite spännande ett tag med Karalis som slog personbästa. Men jag förstår att Mondo inte kände stödet och energin i arenan, Och därmed inte kände att arenan skulle bära honom till 6.28. För vi hejande svenskar var i underläge bland alla ganska tysta kineser. Speakern valde också lite oförklarligt att dra igång kineserna att heja på Kendricks, köra Zorba i högtalarna inför Karalis sista 4 hopp men inte göra någon insats alls för Duplantis.

Det var en rolig upplevelse ändå, kul att heja på trestegstjejerna och Julia som sprang 60 meter. Undertecknad skrek även för fullt på Ingebrigtsen, det var ett spännande lopp att följa på plats.

Tyvärr fanns det inte någon vidare mat att tillgå på arenan, men mitt emot vårt hotell hittade vi ett mysigt bryggeri som kunde servera oss middag vid 22tiden.

Om friidrottsarenan inte lockade särskilt många kineser så drog körsbärsblomningen nere vid sjön desto mer. Johan och jag hann med en snabb promenad som inte gick så fort hela vägen.

Lite av allt hann vi med innan tåget gick hem vid lunchtid.