Kinaelin

Mars är här och våren, eller kanske rättare sagt sommaren har kommit på besök för en helg. 26 grader och sol helt plötsligt och det känns lyxigt att sitta bredvid paddocken i linne. Förra gången jag satt här var vinterjackan på.

Vi skulle egentligen snart närma oss halvtid här i Kina, men Johan har blivit tillfrågad/ombedd/uppmanad att komma hem tidigare för ett nytt uppdrag på Scania i Södertälje.

Nu är allt klart och i veckan blev det offentligt här att vi kommer hem för gott redan till sommaren.

Jag har haft kontakt med mitt jobb, den fantastiska Raketen, och får komma tillbaka. Barnen har kommit in på/står i kö för olika skolor hemma i Huddinge och hyresgästerna är informerade.

Så vi har planerat om lite för vår sista tid här, och ska se vilka utflykter av alla de önskade vi hinner med. En tur till Nanjing för friidrottstävling med Armand Duplantis och en orienteringstävling för oss är i alla fall inbokade under våren. Men det vore ju fint att få se fler platser vi drömt om. Avatarbergen, Terrakottaarmén i Xian och Qingdao står på önskelistan, liksom Japan, Hongkong, Taiwan, Chengdu, Chongqing och Disneyland i Shanghai…

Det känns lite snopet att åka hem tidigare än planerat, men samtidigt får vi vara tacksamma för den tid vi fick på vårt äventyr. 1,5 år är ju ändå länge, vi har upplevt en massa kul, och det kommer bli bra att komma hem också.

Hem till vårt kära Myrängen med orientering, teater, fotboll, vänner, natur, äppelträd, frisk luft, lakrits, kantareller och närheten till vår familj.

Här har jag ju istället en massa vänner som förgyller min dag och jag kommer verkligen sakna detta gäng. I fredags genomförde vi en heldag med träning i vasaloppets anda. Vi är inte med i elitgruppen, så fler än 4 timmar behövde vi jobba. 8 timmar skulle vi inte hinna med i och med att barn behövde hämtas. 6 timmar blev rimligt, 9-15 med aktiviteter som powerwalk, badminton, pilates och tabata med vår cirkelträning.

Här i närheten finns ett sportcenter med bland annat badmintonbanor till uthyrning. 3 banor och 12 kvinnor var alldeles perfekt för att mötas i olika par. Jag som alltid hatat idrottslektioner och inte spelat badminton sedan någon ångestfylld torsdagsförmiddag det förra århundrandet hade som målsättning att inte komma sist.

Trots haveri i början när bollen flög mot mig och jag skrek och kastade mitt rack i förskräckelse kunde jag hämta upp mig och slutade på plats 9 av 12. Kanske var det en större säkerhet i min kropp, kanske en passerad pubertet eller så var det avsaknaden av bedömning och betyg. Men det var faktiskt kul, det gör vi igen!

Från badmintonen promenerade vi tillbaka hem till vårt gym för lunch och två träningspass. Pilates efter min ledning och ett hårt tabatapass där alla fick plocka en station till cirkeln. Det var väldigt kul att se hur olika vi är, där några hatar en station som en annan anser vara favoriten.

Efter det sista passet där vi peppade varandra att stå på benen med “kom igen, nu passerar vi Oxberg” och “bara en station kvar, nu är det upplopp” sjönk vi flåsande ihop på golvet.

Luften var bättre och solen sken, så en öl på Alicias balkong var ju det perfekta avslutet på en lång och rolig dag.

Idag har träningsvärken krupit på, imorgon får vi se om vi kommer upp..