Kinaelin

5 januari, idag är det ett helt år sedan vi landade här lite lätt omtumlade och skulle försöka navigera oss i en helt ny värld.

En summering av vårt första år i Kina vore ju på sin plats, ett år i ett land där mycket är väldigt olikt Sverige. Men det är också ett helt år då jag inte jobbat så mycket för lön, utan kunnat vila upp mig och hitta en vardag med jobb som hemmafru. Och det är inte bara praliner och vin på soffan kan jag lova, utan handling, översättningsmissar, matlagning, tvätt och skjortstrykeri utan slut.

Nästan ett år mellan bilderna, men vi är väldigt många erfarenheter rikare.

Här nedan har jag listat några av skillnaderna som jag kanske ser som störst om jag försöker lyfta blicken och sammanfatta detta årets lärdomar litegrann.

Under detta år har vi blivit vana vid att bli stirrade på och fotade. Det är nästan bara positiva intentioner, främlingar från andra länder är väldigt spännande och exotiskt. Men ibland kan man ju vilja vara lite anonym och sjunka genom jorden också.

Här står en kinesisk kvinna längst bak och fotar alla svenskar och brassar.

Fotostund med äldreboendet som dök upp i parken.

Vi har också vant oss vid att nästan ingen förstår vad vi säger, på svenska eller engelska. Det ska bli skönt när vi kommer hem igen, att kunna kommunicera obehindrat. Men samtidigt får man tänka sig för och inte längre säga vad man tycker om kinesernas ibland intressanta klädval.

Vi har vant oss vid att nästan allt kan beställas hem och komma väldigt snabbt till ett ganska lågt pris. Det är klart att man tänker på miljön och på producenternas och leverantörernas arbetsvillkor, men efter ett år blir det mindre och mindre eftertanke tyvärr.

Ett gäng garnnystan och halsduksmönster, några strumpor eller en jacka tillexempel..

Tillgängligheten kommer jag ju sakna när vi kommer hem, men det går ju att planera bättre när alternativet inte finns att beställa hem en resväska på en timme för att den andra visade sig vara trasig.

Tryggheten här är stor. Jag kan gå i princip vart jag vill när jag vill utan att känna mig otrygg. Vågar också låta Olof ta sig hem själv i mörkret från Shannon. I och med att det finns kameror nästan överallt är brottsligheten väldigt låg.

Jag har förundrats många gånger över belysning i Sverige jämfört med här. I Kina punktbelyses fina saker vi ska se i mörkret, men i Sverige trygghetsbelyses mörka platser för att vi ska se vart vi går och kunna se en bit bort på de vi möter.

Detta leder till att Kina blir finare på kvällen, men vi ser inte vart vi sätter våra fötter. 😆

Att luftkvalitén ibland är så dålig att vi behöver munskydd eller inte ens bör gå ut är ju en stor skillnad från sverige.

Ohälsosam här med 182 medan den i Karlstad inte ens är mätbar och i Lysekil 4. Det ger en ju perspektiv. Vi som är här ett par år kan välja, men hur påverkas de kinesiska parkarbetarna, vakterna och matbuden som lever i detta jämt och inte kan välja att stanna inomhus en dag.

Skolan är ju en annan väldigt stor skillnad från Sverige.

Barnen skjutsas till skolan av en förälder eller farförälder om morgonen. De under 12 år slutar runt 5 och har 2-3 timmars läxa från en dag till nästa.

Högstadieelever kan ha skola fram till 21 på kvällarna och läxor på det. Under helgerna har många extralektioner i skolämnen, musikinstrument, bild, sport eller något annat som föräldrarna betalar dyrt för.

I matten ligger kinesiska elever väldigt långt före de svenska när det gäller huvudräkning, ekvationslösning etc. Men problemlösning, att använda fantasi och hitta nya vägar verkar de ligga efter oss.

De lär sig engelska i skolan, kan läsa och skriva, men är inte så bra på att prata, och även om de kan är det få som vågar. Många gånger har föräldrar knuffat fram sina barn mot oss och bett dem prata men barnet står där tyst och vågar inte/vet inte vad det ska säga.

Att flytta till andra sidan jorden (ehh, nästan iaf) är en väldigt givande, om än ansträngande upplevelse, i allafall för den som flyttar av fri vilja.

Men jag har verkligen fått större förståelse för att den som är ny i Sverige väljer att flytta nära människor med samma ursprung som de själva. Så mycket enklare det är att umgås med den som pratar samma modersmål och känner till och förstår samma sociala koder.

Så många gånger jag känt mig dum här när jag blir bakbunden av språket. Som när jag vill diskutera något känsligt och invecklat med en av barnens lärare. Använda fingertoppskänslan för att pricka in exakt rätt synonym för att förklara hur mitt barn tänker. Det går ju av bara farten på svenska, och även om jag pratar engelska flytande är det inte mitt modersmål. I samtalet känner jag mig då underlägsen och mindre smart när språket håller mig tillbaka.

För att inte tala om när jag försöker kommunicera på kinesiska tex på ett apotek om allergitabletter eller paracetamol. Då känns det väldigt svårt, och den känslan ska jag absolut ta med mig till när jag hamnar i en omvänd situation i Sverige. När någon annan är i underläge språkligt. Då ska jag ta mig tid och lyssna på ett annat sätt än jag hittills har gjort.

Att ta en längre tidsperiod av sitt liv i ett annat land är något jag verkligen rekommenderar.

Reflektioner över livet som hemmamamma utan lönearbete kommer framöver. Nu ska jag bli frisk och komma tillbaka till träningen igen.