Kinaelin

Efter barnens skolavslutning hade vi några intensiva dagar med att sortera, rensa och packa ihop för flytten hem.

Vi ägnade också tid åt att träffa vänner för antagligen sista gången. Olof åkte fler än en gång bort till CBD med taxi för att strosa runt med kompisarna.

Ingrid och jag hade mer att packa och kom inte iväg på lika många utflykter. Men när Nantongs tidning skulle göra ett reportage i stallet tog vi en sväng dit för en sista ridning.

Tyvärr var det ca 38 grader varmt och varken vi eller hästarna orkade så länge. Vi hoppade också över lunchinbjudan på stallet då air-conditionen i lokalen inte var särskilt effektfull och visa av erfarenhet anade vi att vi hade behövt en extra lunch vid hemkomst.

En annan utflykt vi tog var till Nantongs vattenland. Att komma in var även denna gång ett äventyr i sig. Vid spärrarna in stod tre ganska sysslolösa men hjälpsamma tjejer i 20årsåldern. Jag skickade över telefonen och sade snälla hjälp. De klickade fram och tillbaka mellan olika appar och lyckades köpa 3 biljetter, det var gränsen. Med Milos telefon försökte vi köpa en till biljett, det gick inte. Med Olofs telefon gick det heller inte, och oavsett vilket var nästa steg att leta upp en container utanför området för att omvandla våra tre elektroniska biljetter till pappersbiljetter och köpa en fjärde biljett. Suck!

Vid det förra besöket var utedelen stängd eftersom att det var för kallt utomhus, bara 25 grader… Så nu med 35 grader i luften den 4e juli då även kineserna datumvis bedömer att det är sommar såg vi fram emot att sitta i skuggpoolen och njuta.

Tja, inte så många kommentarer på det och inte ett dugg förvånade..

Vi tog några varv i vattenrutschkanorna inomhus. Olof och Milo i dubbelringar tillsammans och jag och Ingrid ihop.

Med tanke på ljudbilden som hade fått det svenska arbetsmiljöverket att stänga stället var det ganska skönt att komma ut och hoppa in i en Didi med aircondition.

Hem för att göra köttbullar, potatismos och gräddsås till oss och vår driver Li (李) med familj. Två söner och frun kom först och vi hjälptes åt att färdigställa maten och duka, sedan kom Johan hem med Li.

Barnen hittade någon sorts lek utan allt för mycket samtal, mer handrörelser och slag.. 🙃

Efter maten sade jag farväl till min kära trotjänare som de fick ta med sig hem. 160 mil har vi färdats tillsammans. Ebiken som går 5 mil på en 4 kronors laddning, rymmer en vuxen och ett barn plus 4 matkassar om det behövs eller en 22 tums TV och ett playstation om det är behovet. Kommer sakna mitt åkdon, det blir jobbigare att försöka dra upp cykeln till 38km/h i höst.

Andra matsällskap vi haft sista veckan var lunch med Linda, Therese och Linnea innan Costanzos flyttade hem till Sverige

Vi blev också utbjudna på middag av Olga, min kinesiskalärare. Det var nog den godaste middagen vid ett runt bord som jag varit på.

Kocken skär här upp Pekinganka vid vårt bord efter att vi fick ta en liten vandring och titta på vad som erbjöds.

Det blev dock ingen jättekrabba

Lägenheten rensades ut av en flyttfirma, Asian tigers som kom och packade ihop det mesta av våra saker. 85 kollin står nu i en container på väg från Shanghai till Stockholm, förmodligen framme hos oss i oktober ungefär.