Kinaelin

Under våren har Ingrid repat och repat. Repliker och sånger skulle sitta och stressen inför premiären har tärt på henne. Som en god mor har jag tvärtemot alla kinesers motto sagt att hon ska strunta i att läsa och prestera så bra på allt annat i skolan. Att hon inte ska hetsa upp sig och träna extra inför simproven. Att hon inte behöver lämna in alla läxor i matte och engelska och att betygen hon får inte alls spelar någon som helst roll.

Göra det som är roligast och det som hon vill känna sig stolt över. Alltså, ge järnet med Peter Pan, men gör det andra lite halvdant.

Hon hoppade av en låt med fiolensemblen, men annars gick det sådär med att göra saker med vänsterhanden.

Hon har lyckats få superbetyg i de flesta ämnen och lämnat in alla grejer i tid. Simprovet klarade hon på kvällstid i boardinghuset och replikerna tränade hon in. Så när vi bjöds till skolan på Peter Panföreställning dagen innan midsommar var det en taggad Ingrid som gjorde entré på scenen.

Hon kunde alla repliker och levererade dem med en oerhörd scennärvaro. Det var väldigt kul att få se henne på scenen, hon trivdes som fisken i vattnet. Är också mycket intresserad av att fortsätta den karriären när vi kommer hem igen till Sverige, vi får se hur det går med den saken.

Det var lite synd att microfonerna strulade med ett eko och att många pratade lite för snabbt. Men de hade fått ihop en riktigt fin föreställning måste jag säga.

Det var många lärare och föräldrar som kom fram till mig och berömde mig och undrade om jag inte var stolt.

Det är klart att jag är stolt, oavsett vilken roll hon spelat.

Vi får se hur vi kan bejaka teaterintresset tillbaka i Sverige