Kinaelin

Samma kväll som Jenny Werme kom till stan hade Jenny Zhang som födelsedagspresent införskaffat biljetter till en show för oss tre. Även några andra ur skolans personal var där och vi satt tillsammans bland de lite yngre kinesiska kvinnorna runt om oss.

Scenen entrades av nio män som såg ut att vara mellan 20 och 25. Iklädda kostymbyxor och öppna kavajer visade de upp sina skills i vighet och styrka. Först fick de någon minut enskilt i varsitt nummer som alla slutade med att de viftade med kavajernas framstycken så att magmusklerna syntes. Tjejerna i publiken skrek för full hals vid åsynen och vi skrattade gott åt deras reaktioner.

Det var absolut inga förbud mot att filma eller fota föreställningen, många i publiken satt nästan konstant med telefonerna uppe. Man undrar ju vad de gör med alla filmer..

Vid ett tillfälle gick dansarna ut till stolar placerade i gångarna bland publiken och fick upp en varsin tjej på stolen. De dansade kring flickan på stolen, och även här var det flera av stolsflickorna som fortsatte filma med mobilen. Mycket mera dokumentationsberoende än oss svenskar skulle jag säga. För mig blev det också en lite nonchalant känsla när de inte tittade direkt på showen utan i mobilen.

Ibland åkte kavajerna av till den skrikande publikens förtjusning, men sedan åkte de på igen.

Några nummer mitt i föreställningen innefattade regn. Vattnet strilade från taket över dansarna och jag tyckte mest synd om dem. Det måste ju vara jätteirriterande att få vatten rinnande i ansiktet och ett blött scengolv att kullerbytta sig i.

Ganska effektfullt var det dock när vattnet skvätte kring de som fick dansa i ett badkar.

När vattnet hade runnit ett tag lade ljudanläggningen av och vi fick en oplanerad halvtidspaus medan de torkade och felsökte ljudsystemet.

Allt avslutades med att de som ville fick komma upp på scenen för selfies och sedan köa utanför för autografer. Vi skippade dock båda möjligheterna för att leta upp något drickbart istället.

Showen kan vi sammanfatta att den var mer påklädd än vad vi befarat, och att dansarna var mycket skickligare och koreograferade än vi hoppats på. Smått avklädd modern dans passade nog bättre som titel.

Jenny Zhang var partysugen medan jag och syster Jenny var lite tröttare efter en varsin dåligt soven natt. Vi hängde i alla fall med in på nattklubben i grannhuset för en drink, En drink var det vi sade, och Jenny Zhang beställde in en 2liters till oss att dela på.

Vid niotiden var stället ganska tomt och vi kunde därmed välja musiken, jag visade upp en spellista med Avicii för DJ-tjejen (som hade mindre tyg på sig än danskillarna) och fick just den listan på hög volym. Vi dansade, sjöng och röjde gärnet i en dryg timme innan vi styrde hemåt. Zhang verkade dock lite besviken, hon hade tänkt dansa vidare på ett annat ställe men vi var helt slut.