Kinaelin

Jag har alltså fyllt 40 och firat i en massa dagar.

Onsdagen 21e maj skulle jag i.rwgnet gå iväg och spela badminton med ett gäng kompisar. Tji fick jag, för det blev ingen badminton utan kidnappning till en superlunch hemma hos Linnea.

De hade ordnat väldigt fint med ballonger, vimplar, T-shirts, glasögon och diverse dekorationer.

Tyvärr blev det ett litet antiklimax i själva kidnappningen när Linda halkade i vätan och fick ta en tur till sjukan med sin armbåge. Men vilka fina vänner man kan ha som överraskar så.

Det var med mycket god mat och lite bubbel i magen jag sprang iväg till ett digitalt möte med Raketen mitt i överraskningslunchen.

Nästa dag att fira var på själva födelsedagen 26e när Johan kommit hem från Sverige. Han sjöng och Olof målbrottsbrummade när de kom Och uppvaktade med en ny klocka och djungelvrål på morgonkvisten.

Efter morgonens kinesiskalektion rev jag av ett litet löppass med min nya klocka innan jag begav mig mot Greta som bjudit in till tacolunch för att fira mig och Therese som båda fyllde.

39+1 för mig och 39-1 för Therese.

Jag fick en massa presenter som jag inte räknat med, blommor, picnicsaker, fint skrivna kort, ätpinnestöd och ett personligt pysslat fotoalbum över våra 1,5 år här tillsammans.

Vi avslutade dagen tillsammans hemma, jag och mina pojkar med den bästa sortens tårta.

Detta var ju firande utan att jag gjorde en allt för stor insats, utan bara hängde med och njöt.

Mitt största firande var väl ändå det som jag planerade och bjöd in till själv lördag den 31e.

Bubbel i parken var rubriken, ta med egen picnicfilt och vad ni eventuellt vill äta. Vi bjöd på allehanda drycker och lite snacks.

Närmare 40 personer trotsade vindarna och ett förestående duggregn och kom för att fira min födelsedag. Ytterligare några personer var bortresta eller råkade leta efter oss på fel ställe.

Det var i alla fall väldigt roligt att få se vänner från olika delar av mitt Kinaliv komma och umgås ett par timmar. Allra bäst var förstås att Jenny och Albin kom hela vägen från Stockholm via Peking och hjälpte till.

Mörkret föll. Lamporna och högtalaren hade jag förstås glömt hemma, men etiketterna på bubbelflaskorna lyste med LEDsken. Strax efter nio, ca sju timmar efter att de första vännerna dök upp packade vi raskt ihop tälten och fällde upp dem igen i vardagsrummet på tork efter hemkomst.

Återigen somnade jag med ett leende på mina läppar för att jag har så många fina människor runt omkring mig.

Tycker ni synd om Olof vars rum fick agera stoltork så kan jag meddela attt han “sov” hos Shannon där det vankades Champions League final mellan 3 och 5.

Kan absolut tänka mig att fylla 40 igen, för detta var svinkul.