Vandring på Yushan, ett nytt försök

I oktober när mamma och Ingalena var på besök tog vi bilen ner till Yushan för att vandra uppför ett litet berg. Regnet hängde dock i luften hela dagen och efter en dunderförkylning var krafterna inte med mig för att komma uppför alla trappor.

Eftersom att Johan varit på jobbresa till Sverige i en vecka har jag haft tillgång till vår driver. På tisdagen bokade vi därför in en utflykt till samma berg, denna gång med 26 grader och lite dimma som under förmiddagen övergick i sol med lite molnslöjor.

Fem starka kvinnor vandrade uppför och nerför berget med en baguettepaus i skuggan bland myggen 😂

Vi kom ner till det tempelområde där vi förra gången fick beställa mat genom att peka i köket, men ändå serverades en hel höna i soppa.

Jag visste ju hur enkelt det var att gå tillbaka till en uppsamlingsplats, tittade på kartan i mobilen och ledde oss dit. Men det var inte riktigt samma väg som vi tog i oktober.

Vägen blev till klättring uppför en väldigt brant slänt där jag var glad att jag, mamma, IngaLena och Johan inte försökte oss på att gå nerför i duggregn.

Vi mötte några på väg ner i varierande utrustning, klänning och shoppingpåse på någon och trailskor med vätskeryggsäck på en annan. Helt klart att det var lättare uppför än nerför i alla fall, oavsett klädsel.

På toppen möttes vi av en människoskapad stenformation i en klyfta och en man som berättade att vi nått ändpunkten och nu skulle gå ner igen, samma väg som vi kom.

Jag litar dock fullt ut på min karta och fick med mig gänget framåt. De litar på orienteraren, men var eniga om att utan mig hade de vänt om. 😂

50 meter längre fram möttes vi av en fin väg nerför berget, där arbetare hade lunchrast, alltså sovpaus.

Hade vi inte varit vana och vetat bättre hade vi gissat på en apokalyptisk scen där ingen levde

Efter en dryg mil med ganska många höjdmeter (klockan dog visst halvvägs) hämtade Li upp oss och tog oss till ett mysigt cafe där vi köpte kaffe och bullade upp med resten av matsäcken.