Kinaelin

Det finns en tygmarknad här i Nantong där en vän fick en snygg klänning uppsydd efter sina mått, en Chongsam som modellen tydligen kallas.

Jag tog kontakt med försäljaren, bokade en tid och fem tjejer hoppade upp på mopparna för att förhoppningsvis kunna sy upp en skapelse var.

Det fanns tyger i alla möjliga kvaliteter och färger, tyvärr hittade vi inte några exempel där vi gillade både färg, mönster och material. Detta trots alla hyllmeter tyg att välja på.

Några våningar upp hittade vi däremot en klänningsaffär där Sara passade i ett snyggt rött fodral men jag absolut inte passade i mitt gröna försök.

Lite för tight över höfterna, och samtidigt för mycket tyg runt magen. Asiater och Europeer har ofta väldigt olika kroppsform, så klänningar i ett stumt material är inte det lättaste att hitta lämplig storlek på.

På köpcentrets översta våning hängde en klänning som jag vid första anblick kände var lite för mycket mönstrad och speciell, men vid provning kändes det helt rätt. Nu kan jag fylla 40 och vara bekväm i en kinesisk klänning.

Kvar återstod att ta sig ner och ut ur det stora tygvaruhuset, men det var lättare sagt än gjort. Rulltrapporna gick ju bara uppåt…

Smart försäljningsknep kanske, men vi återfann ett fast trapphus längst bak i lokalen. På bottenvåningen hittade vi också en servering. Med kaffe och glass i ett och samma glas, mycket gott en varm dag.

Några små dagsäventyr har vi kvar här i Kina innan det är dags för flera av oss att åka hem igen till sommaren. Ett nytt försök att bestiga Yushan tillexempel.

Berget från oktober där jag, mamma och IngaLena vände för att det var för brant och högt.