Kinaelin

I vardagen är vi ju med om en massa kul småsaker som vi skrattar åt i stunden. Men de är inte så stora att de är värda att skriva ett eget inlägg om..

Tillexempel denna man som måste ha ägnat väldigt lång tid åt att skriva denna….poesi på stranden i Qingdao.

Tyvärr är jag inte helt läskunnig än, känner bara igen några tecken här och där.

Har inget större behov av pyjamaser i mansstorkek, trosor eller jättestora strumpor, men när det är grundämnesförkortningar på dem blir jag ju lite sugen. Handlade dock inget här 🙄

I Qingdaos köpcentrum blev också jag och Johan stoppade av en kvinna som ville ha med oss i en film. Enligt henne fanns en stor filmindustri i Qingdao och de sökte utlänningar till film. Tyvärr bodde vi lite för långt bort för att kunna utforska om det var något knas eller på allvar som hon erbjöd oss jobb.

En eftermiddag hade vi chokladprovning här. Hajpad Dubaichoklad fick inte många poäng av oss.

Varken den med hasselnöt, pistach eller kokos stod sig mot denna favorit som färdats långt med vänner från ett litet land i norr.

Min handarbeteskarriär går tydligen också framåt. Alicia lärde mig ett gulligt mönster på mormorsrutor och utan något egentligt mål satte jag igång. Resultatet blev denna färgglada väska efter eget huvud. Ett långt och ett kort band för olika sätt att bära och en liten ficka på insidan för småprylar.

Lite svårt att se på bilden, men väskan rymmer en del då varje ruta är ca 12×12 cm. Till höger i bild ligger mitt första beställningsjobb på en större grej. En kompis här önskade en likadan väska som min fast i detta garn. Jag klurar på mönstret allt eftersom att jag virkar, förbättrar och planerar. Hoppas att det går ihop som en väska på slutet 😀

Banden såg jag till att göra i dubbelt garn för hållfastheten. Får se hur lång tid det tar att göra denna, för igår sade en annan vän att hon gärna ville ha en i vitt.. 😳

I helgen var vi på middag med Jenny och Scott. Själva maten var sådär, men sällskapet trevligt och atmosfären mysig.

Vi körde picnic på söndagen med andra vänner i parken, tur att E-biken har bra med packningsmöjligheter för stolar, bord, filt, matsäck etc.

I sammanhanget blev Olof väldigt stor och tonårig. Grabbarna spelade fotboll på planen och kom bara förbi för att äta upp resterna av vår medhavda mat. Bakom mig står en tjej som cirklade runt oss. Hon ville men vågade inte komma fram tror jag, jag log och nickade i alla fall. Men det är svårt att ta ansvar för alla nyfikna som bara tittar, bara att vänja sig tänker jag.