Kinaelin

Förra veckan hade skolan bookweek, där eleverna fick leta golden tickets i bibliotekets böcker, få lotter till boklotteriet om de hittades läsande under en rast och Ingrid tävlade i läsförståelse på ett antal lästa böcker.

Ingrid fick en individuell vinst med pokal och en för lagarbetet som gav Li-house en förstaplats.

Veckan slutade med maskerad igen, tema bokkaraktärer. Att vara Pippi Långstrump och representera Sverige var tyvärr inget alternativ för något Winbergsbarn.

Har missat boken om katten i hatten, men den vet jag ju finns i alla fall. Luigi och Mario känns ju lite mer tveksam i bokform tycker jag.

Jag fick vara med den administrativa personalen på ett foto, en smått sträng ms McGonagall ska det föreställa. 😁

Bakom Charlie skymtar Fred Flintstone och svensk-kinesiska Jiarui har läst någon kinesisk bok som inte jag känner till.

Ingrid fick pris igen efter paraden, för att hon varit en av de tre som läst och registrerat mest sedan förra året.

Priset Ingrid fick kändes lite underligt, 5 minuter extra rast, vilka signaler ger det om värdet av lektionstid 😀 Bra att hon kunde byta det mot 5 huspoäng istället.

Veckan efter firades lite mattevecka i och med Pi-dagen och jag tog en sväng till skolan för att Ingrid skulle vara på scenen. En dans, så mycket mer var det inte att se.

Men att hon återfinns på flera av skolans väggar är ju kul.

Stallet har öppnat en ny fin filial väldigt nära skolan, och Ingrids ridning fixar Erica på veckodagarna. Så jag fick se det nya fina stallet och en ridlektion i alla fall.

Olof håller sig undan från scenen och fotografering om han kan, men spelade fotbollsmatch mot ett lag superduktiga tjejer i söndags. Tyvärr förlorade Olofs lag, tjejerna spelade med laganda, de vågade trycka på och passa och spela som ett lag. Olofs lag där de tävlar mot varandra och får poäng i en inbördes ranking för bra meriter, mål, skolprestationer och “success in life” ställde upp 11 individer som spelade ganska individuellt på planen.

Att hålla varandra i handen och bocka mot föräldrarna, motståndarna och domaren efter avslutad match var nog det mest samspelta de gjorde.

Efterråt samlade tränarna alla spelare utom de västerländska som fick lyssna på en utskällning/ett förmaningstal. Olof och Milo hade ju inte förstått något oavsett, men att de skulle gå därifrån kändes ganska konstigt.

Vi hoppas att detta ger honom erfarenheter i alla fall och att en trevligare laganda kan uppnås i Sverige igen.