Kinaelin

Under de sista veckorna av vår kurs i kinesiska har vi pratat om vart vi ska resa under nyårsfirandet, på kinesiska givetvis, och jag som inte haft någon resa inbokad blev med familjen inbjuden till vår lärares svärföräldrar.

Oj vad spännande att få besöka en familj på landet i ett traditionellt hus med 4 sovrum, två sällskapsrum och en liten liten toalett. De flesta hus ser tydligen väldigt lika ut på landsbygden.

Det vänstra rummet här ovan låg på entréplan, här fick vi äta både lunch och middag när bordet fått en rund skiva på och en snurrskiva på det.

Det högra rummet var till för umgänge på övervåningen, eller kanske mer att torka korv i för tillfället.

Det som var mest slående var att det var så förjordat kallt i alla rum. De saknade helt uppvärmning, inga element, kaminer eller golvvärme. Dessutom var fönstren av enkelglas och dörrarna öppna, så inomhustemperaturen var samma som den utomhus, alltså runt 3-6 grader igår.

Huset hade två rum med antydan till lite värme. Det första var den inglasade “balkongen” ovanför entrén där solen låg på under dagen och värmde upp. Det andra var köket som låg vid sidan av huvudbyggnaden där det eldades konstant för att laga mat.

Spisen var en intressant konstruktion, där en person eldade från baksidan och en person kokade/stekte maten i stora stora kärl. En glasskiva däremellan möjliggjorde kommmunikation.

Hunden som också frös och var lite rädd för fyrverkerierna hittade en skön plats.

De eldade däremot mest torkade tunna gräs/kvistar med rester av ärtskidor på. Så det var inte så hög värmekapacitet i bränslet och röken leddes ut på gaveln direkt, ingen värme genom en murstock in i huset direkt.. Ett enkelt och välordnat hem, byggt 2002.

Vad gjorde vi då när vi firade nyår?

Olga, min lärare hämtade upp oss med sin lilla bil på morgonen och körde oss ut till sin mans föräldrar ungefär 75 minuter bort. Vi fick hjälpa till att sätta upp “cuplets”, röda breda papperbonader runt dörren.

Vi hade fått höra att vi skulle bära rött på nyår. Jag hade därför röd kjol, de andras syntes inte under jackorna. Detta verkade inte ha varit så viktigt, för värdarna hade inte rött. Tydligen är detta viktigare på nyårsdagen.

Vi såg oss omkring och tittade på huset och omgivningarna, åt chips och nötter och fick se på hur kinesisk tradition går till.

Först eldades lite låtsaspengar utanför huset, pengarna kommer då till de som gått före så att de ska kunna ha det bra…i himmelen…? Buddhister tror väl på reinkarnation, så detta är kanske i Nirvana. Pengarna som eldas utanför huset går till grannarnas avlidna och de inne i huset till familjens egna.

Först dukades bordet med maten som lagats och pengarna eldades till ett gäng släktingar. Sedan bars allt ut och maten flyttades över på nya fat. Det dukades upp igen för en ny omgång och nya sedlar fick fyr medan de tänkte på ett annat gäng som dött. Maten bars ut, sedlarna brann klart och bordet fick en rund stor bordsskiva med det snurrande glasbordet på.

Till sist bars maten in på nya tallrikar och vi fick äta den mat som släktingarna av förklarliga skäl inte ätit upp.

Efter maten tog vi en promenad i byn och kom fram till en liten brand utanför ett hus. Kanske några sedlar som blåst iväg mot torra löv. Olga och en förbipasserande man lyckades påkalla de boendes uppmärksamhet som kom ut med vatten.

En liten gullig gumma plirade på mig och tycktes anklaga utlänningen för att komma och tända eld.

Vi tog en sväng med bil till fyrverkerimarknaden för att köpa mer av dessa pjäser. Det var färgglatt, högljutt, barninriktat och långt ifrån SverigeS standard.

Vid hemkomst hade fler familjemedlemmar dykt upp. Olgas mans syster kom med sin man och dotter, samt makens föräldrar. Så det lagades middag i det lilla köket till 10 vuxna och 4 barn, i köket fanns också 2 eller eventuellt 3 hundar som gömde sig för fyrverkerietna som dundrade på hela eftermiddagen.

Vi kunde och fick inte direkt hjälpa till utan spenderade ett antal timmar med att spela kort (Landlord and spy) ett sorts spel där man ska bli av med alla sina kort. Lite likt ett spel jag spelade som barn med ett idag mycket olämpligt namn, halva namnet var president om ni vet vilket jag tänker på..

Lagom till spelets slut och vi fått småkladdiga, stelfrusna fingrar hade det mörknat och strax efter solnedgången blev det fyrverkeri och tomtebloss på husets lilla innergård.

Säkerhet sisådär, undrar hur många som skadas årligen av dessa. Det dundrade och blinkade och blev nästan lite varmt.

Till middag fick vi lite av resterna från lunchen, nylagad fisk och fläsk samt en massa dumplings. En hel del mat vi inte visste vad det var och en hel del vi kände igen. Olgas svärmor, en väldigt gullig, trevlig kvinna kom med två röda kuvert. Ingrid och Olof fick 200元 var, vilket vi som svenskar med troligtvis mycket större inkomst än henne tyckte var jobbigt. Vi hade med Badju, blommor och kakor, men att vi skulle få pengar till barnen var inte med i beräkningen.

Lite mitt i middagen var vi tydligen redo att åka hem och kvart över sju packade vi in oss i Olgas lilla bil.

Detta var en upplevelse vi inte kommer glömma i första taget, men fy vad kallt det var! Denna gången var det gott med varmvatten till maten och väldigt skönt att krypa upp i vår varma soffa under en filt efter hemkomsten.

Jag kommer alltid vara tacksam över att Olga tog med oss hit och bjöd in oss att få ta del av deras traditioner.