Kinaelin

Vi insåg i höstas att barnens pass behöver förnyas innan sommaren. De var visst bara giltiga i tre år, och inte fem vilka har passerat nu. Visum för att få bo i Kina måste förnyas varje år, och detta klistras ju in i passet, så passen behöver vara uppdaterade innan visum förnyas.

I december åkte vi därför till Shanghai för passfotografering, och den första icke-röda onsdagen 2025 var det passuthämtning för undertecknad.

Taxin till tågstationen tog 35 minuter och kostade lite mer än själva tågbiljetten in till Shanghai, men ändå överkomligt, en biljett under en svensk 100-lapp.

Samma procedur som vanligt på stationen, säkerhetskontroll med passet, hitta rätt gate, vänta på nästa biljettkontroll med scanning av passet 15 min innan avgång. Men den stora skillnaden att det inte var några barn att tänka på eller något bagage att släpa med.

Väl framme i Shanghai kryssade jag runt i det smidiga tunnelbanesystemet till en annan av SMAKAs filialer där vi inte varit tidigare. Såg verkligen fram emot en kanelbulle eller ett wienerbröd, kanske något gott att köpa med hem. Men tji fick jag.

I december möttes vi ju av stängda dörrar och en restaurang under renovering. Denna onsdag på det nya stället likaså, så det fick bli en vanlig nudellunch och ytterligare en tunnelbanetur mot den decemberstängda Smakafilialen som nu verkade helt igenbommad.

Som tur var kunde jag lokalisera ett vanligt fik med något kanelbulleliknande bakverk att njuta av på min väg mot det svenska konsulatet.

Svenska konsulatet låg på promenadavstånd, och passen var nya och snygga med generalkonsulat istället för polisen under myndigheten som utfärdat.

Eftersom att tågstationen bara låg 4 km bort och jag hade 2 timmar tills tåget hem skulle gå prioriterade jag en promenad framför att åka ännu mer tunnelbana. Det blev en tur genom ett Shanghai som kändes väldigt mycket som det Kina jag känner.

Helt plötsligt fanns en glasbur med en garnskapelseutställning på 20㎡, och längs gatorna finns Kinesiska flaggor och röda lyktor.

Bakom det växtutsmyckade planket döljer sig en byggarbetsplats, lite smart att pynta med växtlighet. Även i januari när det kan bli någon minusgrad på nätterna finns det fina blommor och växtskapelser i planteringarna.

Det är elledningar, tvätt, E-bikes och cyklar, låga hus och höga hus, allt på en gång. Och i den moderna telefonkiosken finns tydligen numera wifi. 😂

Den stora vägkorsningen är planerad med trafik i flera olika nivåer där alla våningar är välanvända. En liten polisstation på nedre plan och en stor parkering för polisens E-bikes. De röda dekorativa kloten är tankar med sprinklers för att släcka en eventuell brand, rätt smart om det är tillräckligt många och det inte brinner på fel plats.

Varuleveranser av en helt annan kaliber, kylskåp och tvättmaskin mellan två madrasser på en Ebike. Sedan kommer kartonginsamlingen strax bakom.

Efter en lång promenad över många övergångsställen nådde jag tillslut stationen. Här lyste däremot övergångsställena med sin frånvaro och jag fick leta upp en av alla tunnelundergångar. Tur att man inte kör rullator eller barnvagn, det hade varit utmanande.

En lång dag avslutades med middag på Bluefrog här i Nantong tillsammans med ett gäng fina kvinnor, nu börjar vi tacka av vännerna här. Säga hejdå och ta en sista middag för de som flyttar hem igen. Det är fint att vi har delat så mycket och lärt känna varandra men också sorgligt såklart att vi inte kommer ses igen på samma sätt.

Jag är dock kvar ett tag till på Kinas gator.