Kinaelin

Förutom alla kulturkrockar och ett nytt samhälle att förstå har jag ju också hittat en ny roll i mitt liv som hemmafru.

Innan vi flyttade hit kände jag ett stort behov av paus. Jag hade många ansvarsuppgifter på jobbet och arbetade långt mer än 100%. Det var roligt och jag kände att jag oftadt gjorde ett bra jobb. Men samtidigt hamnade ju mina egna rätt långt ner på prioriteringslistan.

Genom flytten hit ville jag komma bort från alla gånger jag fick säga till dem “inte nu, jag måste skicka det här mailet” eller vad det nu var för arbetsuppgift jag prioriterade framför dem.

Och nu har jag haft mer tid för dem, det har varit en förändring i vart jag har mitt hjärta och mitt fokus. Det är klart att jag tänker på mina elever hemma i sverige ibland. Att jag saknar dem och är så ledsen för att jag inte kan följa dem nian ut. Men samtidigt är mina barn viktigare, och att lära mig hitta balans och inte arbeta för mycket.

Tiden med barnen har däremot inte blivit oändligt mycket längre, för de är borta hemifrån 7-17.45. Men när de kommer hem igen blir det läxor och matlagning ihop, och jag behöver aldrig jobba på helgen. Nu har ju Ingrid boardat ett tag, bott på skolan, men hon kommer hem igen nu för att bo hemma igen.

Min vardag har familjemässigt handlat om att se till att kläderna är rena, skjortorna även strukna och att det ska finnas mat på bordet när de andra tre kommer hem. Mat som de förhoppningsvis kan tycka är gott att äta.

Nu går det lite mer som smort, men i början kände jag att jag var värd en medalj varje gång jag lyckats sätta något på bordet som både var gott och vettigt näringsmässigt.

Förutom att gå runt här hemma och småstäda och plocka varje dag har jag plockat upp handarbete igen.

Alla mormorsrutor som jag snott ihop i bilen under våra resor de senaste åren har samlats i en påse som fick åka med till Kina. Nu har det äntligen blivit en filt som jag kantar ihop med både nytt och gammalt garn.

Det har också blivit en del “matvaror” till barnen runt omkring mig här.

Sedan har Ingrid fått en broccoli, envirkad luciakrona och ett par stickade sockar.

Vi är 3-4 stycken som ibland suttit ihop och skapat saker. Delicatobollar och punchrullar var det första jag gjorde och lärde ut. Väldigt kul.

Hemma tränade jag ju en hel del kondition i och med cyklingen till jobbet. Men jag kände också att jag borde försöka få in styrka också för att orka mer.

Genom att peppa varandra och träna ihop har vi verkligen blivit starkare och haft kul. När vår pilatestränare varit hemma i Brasilien under hösten är det jag som tagit stafettpinnen och hållit i pilatesen medan Cajsa styrt upp styrka med tabatapass.

Så nu är det konditionen som kommit på efterkälken, det är ju roligare att träna styrka med kompisar än att springa iväg själv.

Sedan har vi haft en massa luncher med gänget. Både hemlagat, på restauranger och beställt till parken. Ibland med vin och ibland med vatten. Viktigast är ju sällskapet, och det är verkligen en guldkant i tillvaron.

Ett litet umgängescollage jag gjorde till en vän som flyttar hem.

Det allra viktigaste kanske för mig är att jag har fått stanna upp och växla ner. Istället för att köra på med 5ans växel i hela tiden har jag gått ner på tvåans. Allt måste inte gå fort, jag kan dricka upp kaffet innan jag tar tvätten. Det känns värdefullt inför fortsättningen på livet.