Kinaelin

Efter lunch på torsdagen förra veckan bröts lektionerna vid lunch för alla elever då vi fick boka in 10 minuter långa samtal för barnen med 3-5 olika lärare var. Skolan hade ställt upp ett “fikabord” med lite vattenflaskor och olika portionsförpackade småkakor som vi fick snacksa på i mellanrummen. Fint ska det vara.

Det gick tydligen bättre i matte för dem än jag vågat tro, och i engelskan går det ju strålande bra där de med jämna mellanrum testas i sin “reading level” där båda ligger år före sina klasskompisar. Det är ju i och för sig inte så konstigt där föräldrarna i många fall inte pratar engelska och de kinesiska barnen inte möter språket på samma naturliga sätt som våra gjort.

Ett av mina mål med mötena var att fråga om de inte i kinesiskan kan fokusera mer på att prata och lyssna istället för att skriva tecknen korrekt. Det känns viktigare med det talade än det skrivna när de kommer ha undervisning i 2,5 år och förmodligen inte kommer bli helt flytande ändå.

Vi fick ju tid under fredagen att åka med till Scaniamilen då vi lyckats boka in båda barnens samtal under torsdagen. Här är egentligen inte anhöriga medbjudna på samma sätt som i Södertälje, utan det är för de anställda bara. Vi frågade dock snällt om det fanns en nummerlapp över som Ingrid kunde få, och det gick att ordnas fram.

Kristoffer fick vara hennes trygghet då de tilldelats samma startgrupp. De värmde upp och sprang tillsammans. Hon spurtade dock ifrån honom när de närmade sig målet, och innan listorna publicerats var vi inte säkra på om det var Kristoffers fru Amie eller Ingrid som varit första tjej i mål i och med att Amie startat lite innan Ingrid och Kristoffer.

Johan sprang 10 km, vilket var 2,5 varv runt samma lilla sjö som Ingrid tog 75% av. Han sprang in på en imponerande åttondeplats, kul att kunna heja på tre gånger under loppet.

När listorna publicerats var dock inte Ingrid med på listan över damer 3 km, hon hade råkat anmälas som kille och hamnade istället på 21e plats på den listan. Det var väl kanske tur, för hon hade sprungit in på en andraplats. I och med att hon inte fick starta egentligen och att många andra Scaniabarn hade velat springa hade det inte känts helt bra om Ingrid fått gå upp på scenen och fått medalj. Det var bra att de rättade till misstaget senare, och hon var ju bara 5 sekunder från seger, dessutom med håll ända sedan uppvärmningen.

Kristoffer och Amie var glada, även om Kristoffer säkerligen höll igen lite för hennes skull, skönt att han inte är lika tävlingsinriktad som hon.

Olof hade jättekul hela dagen som synes.. Tonåring med skärm. Men han gick i alla fall med runt sjön. Vi fick lite sightseeing i Rugao, se de stora grå byggnaderna som är den framväxande fabriken. Anledningen till att vi är här..

Under lördagen var vi bjudna på 2årsfest, inte ett barn utan Familjen RobertssonPerssons tvååriga boende i Kina.

En väldigt trevlig kväll med mycket god mat att äta. Det är himla bra med så många härliga personer som gått före oss, kan hjälpa till och visa hur saker funkar och hittar till pärlorna i staden. Nu försöker vi visa de nya och hjälpa dem tillrätta.

Skål för det.