Kinaelin

Vad vore mitt hemmafruliv utan mina nyfunna vänner?

Att hamna så här på andra sidan jorden i ett land där så mycket skiljer sig från hur det är i Sverige är verkligen en utmaning.

Att då ha andra människor som befinner sig i samma situation och möter samma svårigheter är verkligen guld värt.

Vi äter luncher hemma hos varandra, och på stan.

Det kan bli dumplings eller nudelsoppa till lägre pris på mindre hak, eller många rätter till alla på kinesiskt vis. Alternativt lyxiga hamburgare helt enkelt.

Det kan också bli lunch i parken soliga dagar. Då händer nästan alltid något oväntat. En dag kom parkvakter och stirrade i vattnet. Någon hade skådat en stor fisk.

En annan dag kom dansande tanter och bjöd upp till ringdans.

Och denna veckan dök ett äldreboende upp och ville ha med oss på gruppfoto.

När vi inte äter på olika ställen tränar vi en hel del, pilates två gånger per vecka och styrketräning en gång.

Det märks i kroppen att vi blir starkare, väldigt kul att det ger resultat. Sedan har vi alla träningsvärk i olika grad ett antal dagar..

När vi inte äter eller tränar tar vi promenader, handlar, åker E-bike, går på massage eller fotvård, lär oss kinesiska eller handarbetar.

Läraren i mig tycker det är toppen att få vägleda i stickning och virkning. Hittills har det blivit glassar, bakverk, sockar, handledsvärmare och en filt är på gång nu när broccolin är klar. Hoppas att mormor i himlen är stolt över min slöjdlärarinsats.

Är så glad över alla fina, smarta, roliga kvinnor jag fått in i mitt liv här i Kina. Tack för att ni finns, tillsammans tar vi oss igenom utmaningarna, stöttar och peppar. 😄