Kinaelin

Denna vecka har jag funderat en hel del på trafiken, säkerheten och trafiklagar efter att jag och Ingrid i söndags blev de första på plats efter en singelolycka med E-bike. Det var blod inblandat, men troligen inte livshotande skador, jag har såklart inga bilder på olyckan, men ni har fått en varning i alla fall. Eftersom att jag inte fotade olyckan blir det mer text och mindre bilder idag.

Trafiken i Kina har jag skrivit lite om förut, mååånga E-bikes susar fram, en del förare har hjälm men andra inte.

Vanliga trafiksituationer..

Den som kör E-bike ska enligt lagen ha hjälm, annars kan de få böter på ca 45 svenska kronor. Alltså inget som svider så mycket i plånboken. (Om du åker bil utan bälte är det lugnt i baksätet, sitter du på passagerarplatsen fram blir det ca 75 kronor i böter.)

Ibland på mornarna kan man se trafikpolisen stå och stoppa alla Ebikes där föraren inte bär hjälm. Du får skjutsa en person på Ebike, och passageraren däremot har inget hjälmtvång av någon anledning. Ett annat fenomen som jag inte vet lagligheten på är att många som har hjälm kör med den oknäppt, inte helt säkert skulle jag säga.

Jag bär hjälm såklart, denna köpte en granne till sin dotter, men den var visst i vuxenstorlek, så jag fick den.

På väg till mataffären Metro i söndags passerade Ingrid och jag en större korsning på vår E-bike. Stora korsningar är ordentligt planerade med E-bike/cykelväg på båda sidor om vägen avgränsade med refuger och växtlighet. Först är det grönt för de som vill köra rakt fram och sedan blir det grönt för de som vill göra en vänstersväng.

Kruxet är att man nästan alltid får svänga till höger med både E-bike och bil (om man inte kör på någon) Därför är det viktigt att hålla utkik åt först vänster och sedan höger när man passerar en korsning. Jag hade därför inte fokus rakt fram i korsningen och såg inte när olyckan skedde i E-bike filen rakt fram, jag såg däremot hur en mindre Ebike låg på sidan och en kille springa fram emot den.

Skönt tänkte jag, att ägaren inte skadats utan kunde springa lite emot sin E-bike när den vält. Vad jag däremot inte såg på håll var hur hans “Yeye”, farfar eller morfar låg ner delvis under den utan hjälm på och med vänster sida av huvudet uppskrapat mot asfalten.

De hade kört på en ganska liten E-bike, i storleken som den till vänster här under. Troligen för tunga för fordonet, och den började väl vobbla så att farfar tappade kontrollen. En av dem hade hjälm på sig, men den ramlade av, troligen inte knäppt..

Pojken var ca 13 år och hade till synes ingen telefon, så när han fått kontakt med farfar och jag hunnit ställa ifrån mig min E-bike fick han låna min telefon för att ringa efter ambulansen. Jag hade ju inte kunnat kommunicera särskilt bra med larmpersonalen, och när ambulanspersonalen ringde upp på väg till olycksplatsen skickade jag över telefonen igen till pojken.

Några fler personer stannade, varav en tonårstjej kunde lite engelska. De såg till att farfar kom in i skuggan, 35gradig värme är ju inte helt optimalt att ligga i solen i. Jag hade en nypåfylld flaska vatten som de fick för att tvätta de blodiga händerna och framförallt för att den chockade pojken skulle få i sig.

Jag försökte få honom att sätta sig ner, var lite orolig att han skulle falla ihop, men han var snabbt uppe och vandrade omkring igen trots mina charader.

Vi skulle vänta på polisen för att bli förhörda om vad vi sett, men eftersom att vi inte såg olyckan, och Ingrid tyckte att det var obehagligt att stanna kvar tyckte de vi kunde kommunicera med att vi lika gärna kunde åka. Så när ambulansen var på ingång tuffade vi vidare, lite skärrade men ändå förvissade om att allt skulle bli bra.

Jag har funderat väldigt mycket på vad man är skyldig att göra i en liknande situation. Om man är vittne eller delaktig ska man stanna till polisen kommer till platsen. Min delaktighet är väl i en gråzon, så en annan gång skulle jag stanna kvar och invänta förhör. Eftersom att jag inte kan tala så bra mandarin än kan jag ju bara hjälpa till att vara en medmänniska, stilla blodflöde, göra HLR, lugna med en hand på axeln, låna ut telefonen etc. Denna gång behövde jag ju bara göra de sistnämnda två.

Efter att nu ha frågat ett gäng olika kineser om denna situation har jag också förhört mig om riskerna, varför det inte är självklart för en kines att stanna. Tydligen finns det fall där den som skadats i en olycka inte har pengar till sjukvården och ser sin möjlighet att få skadestånd av första bästa person att skylla på. Så personer som stannat för att hjälpa till har blivit beskyllda för att ha orsakat olyckan och dömts till skadestånd.

Det finns tydligen också risker med att hjälpa till om man inte är sjukvårdsutbildad. I Sverige får ju alla lära sig HLR i skolan och förhoppningsvis kan en stor del av Sveriges befolkning ändå hjälpa till. Hemma sägs det ju att det är bättre att göra något än att inte göra något alls.

Men här är råden istället att inte göra något alls om du inte är utbildad och kan, för om du gör på fel sätt kan offret anklaga dig för att förvärra skadan. Tror inte att jag fått med mig något intyg på första hjälpenkurserna jag genomgått.

Andra råd jag fått är att i en liknande situation fota olyckan innan jag går in och hjälper till. Det låter ju helknasigt i min värld, och är absolut inget som dök upp i mina tankar. Men Kineserna ser fotograferandet som en dokumentation, att samla in bevis till polisen. Genom att fotografera hur det ser ut när jag kommer till platsen kan jag också skydda mig själv och bidra till utredningen så att polisen förstår hur olyckan gått till och att ingen oskyldig anklagas.

I denna situation hörde de tillkommande vittnena tydligen hur farfar och barnbarn berättade att de ramlat själva, så de borde inte ha anklagat oss helt plötsligt, utan jag tror att jag i denna situation gjorde det bästa jag kunde. Hoppas att vi inte behöver vara med om det igen, men då är jag förberedd… ..med kameran.