Kinaelin

Under lördagen var Olof och Ingrid inbjudna på kalas för Olofs kompis Shannon. Tre timmar ägnades åt att spela olika spel på Playstation, Nintendo eller X-box.

Vid 18-tiden anslöt vi föräldrar på en närliggande restaurang, Hopmonster, vilken serverade hamburgare och många olika sorters öl. Den med smak av parfymerad citron och ankbajs vågade jag däremot inte prova.

Ananasburgaren var god och Shannon verkade väldigt nöjd med kalaset. Framförallt med presenten från oss, Filipe och Barbara. En TV till hans rum för spel på X-boxet. Detta var clearat med hans far innan köp, men tyvärr har jag haft stora problem med att få den att fungera.

Olof följde med Sheuermans hem för att sova där medan vi andra tre besökte den nyöppnade sportbaren här i kvarteret bredvid vårt. Scaniaanställda var i stor dominans när Schweiz vann över Ungern, 15-matcherna är de enda som är rimliga för oss att se under fotbollsEM..

Medan barnen var på Shannons kalas hade ett gäng andra svenskar besökt ett badhus/vattenland här längs vår tunnelbanelinje. De rekommenderade detta varmt, så jag och Ingrid åkte dit under söndagseftermiddagen. Det var skönt att bli lite avsvalkad i den drygt 30-gradiga värmen här.

Utanför badet fanns en kassa där vi läste oss till 200 + 120 RMB för oss två. Hon i kassan ville dock inte betjäna oss utan hänvisade oss till en liten onlineförsäljning mellan en restaurang och en förskola. Där köpte vi biljetter för 139,8 RMB istället, vilket kändes lite mysko. Men vi kom in genom spärrarna och så återstod bara ombytes och skåpproceduren. Byta om visste vi hur vi gjorde, men får att låsa upp ett skåp behövdes ett armband med pengar på.

Vi fick hjälp av en snäll tonåring som tog med oss till en disk, 300 yuan fick vi betala för armbandet, och då var de flesta pengarna laddade på armbandet så att vi skulle kunna handla för dem eller få dem tillbaka när vi gick hem. Så låste vi upp vårt skåp, lade in våra grejer och styrde mot duschen. Vi passerade flera områden med bås för ombyte, men de flesta bytte ju om vid skåpen, så det var onödig yta. Efter duschen kom vi in i badet och testade oss fram.

Barnavdelningen här ovan hade flera olika ganska höga rutschkanor, och så fort man kom ner stod det en personal och blåste i visselpipa för att man skulle flytta sig undan snabbt för nästa åkande.

Vi hittade ett bad fullt med plastkulor, sådana där små som sväller i vatten. Det kostade dock extra att gå ner i det badet, och efter att ha sett andra fylla badkläderna med små kulor kändes det ovärt. På bilden under finns uthyrningen av ringar. Vi tog ett varv för att spana om det var något som behövdes, vilket det verkade vara. Flera rutschkanor var för dubbelring så vi hyrde en och bar iväg på.

När vi kom upp till den första rutschkanan blev vi nedvisade igen, det var fel badring, ner och lämna denna hyrda ring för att plocka upp en av de tre som rutschkanan tydligen tillhandahöll. Vi åkte och drog vidare på vårt stora schabrak. Samma sak vid nästa rutchkana, ingenstans fick vi åka på den vi bar omkring på, nyttan med denna pryl är mycket oklar, kanske var det bara för att ligga och guppa på eller glida med i floden som gick runt området.

Vår favoritrutschkana blev den som syns ovanför ringuthyrningen, brant brant nerför på lättrullande cylindrar för att sedan skjutas upp av vattenstrålen som var placerad i botten av dalen. Tre sådana svackor där accelerationen var i uppförsbacken bjöds vi på under en åktur. Eftersom att kön blev kort och nästan obefintlig passade vi på att ta fem varv i denna attraktion.

När klockan närmade sig stängningsdags och attraktionerna packade ihop gick vi mot glassbaren. Vi såg en fin våffla med jordgubbar, kolasås, strössel och oreos som Ingrid väldigt gärna ville ha. Okej sade mamman, men då delar vi. De tänkte kanske svenskar – Ikea – de är vana att bygga ihop saker själva. Eller så var de helt enkelt lata för detta var glassen vi fick. Jordgubbar hade de tydligen inga, och kakorna verkade också ha varit slut. Gott var det i alla fall, även om det inte blev som förväntat.

Första juli, när det blir sommar här öppnar även utomhusdelen på badlandet, med pooler och vattenrutschkanor. Det är dock inte lika populärt som inomhus eftersom att kineserna inte vill bli solbrända. Senast idag fick jag reklam för en kräm att smörja sig men om du råkat bli solbränd och vill ha tillbaka din vita hy. Bara att smeta in, låta verka i tio minuter och sedan torka av. Väldigt smidigt och aningen läskigt i mina ögon sett.