Kinaelin

Här är skoldagarna väldigt tuffa för alla barn och unga. Tonåringar ser vi nästan aldrig ute, utan de går i skolan till 18tiden, äter middag på skolan eller hemma och gör sedan läxor till tio-tiden. Det är stenhårt plugg och den som inte klarar godkänt förväntas ta extralektioner betalda av föräldrarna på helgerna.

Förändringen kommer när de når slutprovet/högskoleprovet, de som klarar det och kommer in på universitetet kan slappna av. Att läsa på universitetet är inte lika hårt, men bara de bästa kommer in. De som inte pluggar vidare kommer ha allsköns olika jobb av varierande svårighet, det finns en massa människor som jobbar med serviceyrken.

Att köra som foodorabud (Meituan) är inget de gör under en kort tid i väntan på något bättre, utan ett jobb de tar på fullaste allvar. Så även kaninöron på hjälmen som vissa har.

De kan jobba med att leverera varor i små elbilar.

Vissa städar vårt område, denna gulliga lilla tanten drog mig i stortån när jag visade upp den som en förklaring till att jag inte kunde gå utan åkte på Ingrids sparkcykel..

När det blev översvämning i källargaraget en dag hamnade alla städerskor där och med sopskyffel och sopkvast öste de vatten i hinkar och bar bort.

De kan också städa gatorna med hjälp av dessa redskap, som hämtade från ett annat århundrade. Det är alltså på riktigt som han sopar gatorna med sopborste och sopskyffel, samt trottoarerna med de större kvastarna.

Dessa herrar beskär alltså träd med hjälp av två ganska små sågar, och det kan de göra en hel dag längs med vägen.

Det finns också en massa människor som säljer mat, levande och tillagad.

Vår entre till kvarteret vaktas av olika personer olika tider på dygnet. Här står den stora morgonkillen som öppnar dörren för oss till fots och drar upp grinden med en knapp för bilarna. Det är inga problem att ta sig in i grannarnas kvarter när vi kommer till fots eller på E-bike, så det är inga hårda kontroller. Bilarna däremot verkar de vara hårdare mot.

I Suzhou såg vi den andra killen som står i en kiosk som säljer mjölk, endast mjölk. Väldigt oväntat fenomen.

Ett annat “jobb” jag spanat på är de som står vakt för att det inte ska uppstå folksamlingar på fel ställen.

Här nedan har vi en man som glatt tillverkar sockerkreationer tillsammans med den som ska äta dem.

Något som slagit mig många gånger är hur gärna de alla vill hjälpa till. Med ett leende kommer jag långt i kommunikationen och med ett leende får jag också oftast hjälp.

Zai jian. 🙂