Kinaelin

För tre veckor sedan kom vår container med prylar från Sverige. Det känns väldigt bra att kunna laga mat i gjutjärnsstekpannor istället för teflon, samt att kunna variera kläder och skor och anpassa dem bättre efter väderleken.

Men hur tänkte vi när vi lade ner 6 olika regnjackor till barnen? Eller gardiner som ju redan finns måttanpassade i lägenheten. Tydligen lyckades flyttfirman också packa ner 5 stolsdynor som stod för nära kartongerna. 😂

Nu ser i alla fall vår lägenhet mer ut som ett hem, och vi har kompletterat med växter och utemöbler.

Balkongen som kändes stor och ödslig i mars har nu fått ett lyft med möbler och växter. De större växterna har vi köpt av en man som säljer blommor på en lastbil i vägkorsningarna här nedan med myckej ojämna mellanrum. Han ställer växterna på sin lilla vagn och drar hem dem till kunden. Helst vill han också bära in dem på sin plats och berätta om hur mycket ljus de vill ha och hur ofta de vill ha vatten.

Här samsas en kinesisk nyårslampa i fönstret med kinesiska flaggor i blomman och en duk(scarf) som är lokalproducerad här i Nantong. Den fick jag(!) när Johan varit på en affärslunch med en leverantör till fabriken. Vi har också de svenska inslagen med gräsmarks kyrka på soffkudden och våra föräldrar på en väldigt mysig bild i ram på byrån. Alla fyra ser lite småtokiga ut, men det är charmigt och jag blir så himla glad att se dem varje dag.

Karl den 12e, Beijingmänniska och fiskebodar i Bohuslän vid vår laddningsstation, fulländas av mormors knypplade duk och två trampor som gick sönder i flytten. En fantastisk inredningsmatchning på byrån som innehåller underkläder, mediciner, lakan och verktyg.

Sovrummets fönsternisch blev riktigt mysig. Min mormor är närvarande även här med hennes knypplade brudpar som jag fick i bröllopspresent medan hon levde, sisådär 12 år i förskott. Till detta en på kinesiska måttbeställd madrass (224*62*8cm) och växter jag ärvde av en familj som flyttade hem till Sverige igen.

I köket skymtas Norrköping på diskhandduken och min skärbräda tillverkad under ledning av Simon Schiller. Tyvärr blev köket inte större när containern kom, så det är tetris och klättra på pall som gäller när saker ska in och ut ur köksskåpen.

Utanför köket har vi bland kartonger, väskor och sopskyffel vår fina byrå med cykelnycklar, pannlampor och kompasser.

Olof har fått ett ganska stort rum och har rätt få prylar med sig. Skrivbord, stol, dator, PS4 och två fotbollar är liksom det som krävs.

Ingrid har ett något mindre rum och aningen fler prylar i det. Men tyck inte synd om henne, för det var hon som vann rumsfördelningen, båda önskade fönsternischen, och i ärlighetens namn var det nog bra att Ingrid har detta rum då hon ligger där bland kuddar och gosedjur och läser böcker i princip dagligen.

Förutom badrummen har vi kvar ett arbetsrum som nu agerat gästrum i två veckor, men nu åter blivit ett rum för arbete. Utanför bilden till höger står jul och påskprydnader, symaskin och tyger, samt Johans ouppackade kläder. Så det är inte helt städat och tipptopp än. Jag klurar på hur den förvaringen görs bäst.

En stor skillnad från att bo i lägenhet i Sverige är vad som raknas in i lägenhetsytan. 160 kvadratmeter har vi hört att vår lägenhet är. Med tanke på att huset i Sverige ligger på 125 i två våningar undrade jag lite hur det gick ihop sig. Men balkongen räknas in, fönsternischerna likaså, samt området utanför dörren innan hissen. Här har vi fått upp garderober, paraplyer, en bänk från Sverige och en del skor.

En rekorderlig svensk kanske direkt funderar över stöldrisk eller brandsäkerheten när det är saker i trapphuset. Stöldrisken är minimal eftersom att det finns kameror överallt är det i princip ingen som stjäl. Det finns också vakter vid områdesentréerna, som i och för sig släpper in typ alla som vill, men de avskräcker om någon skulle komma på tanken.

När det gäller eldfaran i de yttre hallarna försöker jag förtränga det och tar istället kampen om att det är flertalet som röker i själva trapphuset och fimpar i kartonger eller papperskorgar som förvaras där. Vi bor på fjärde våningen, hit når stegbilen upp om det skulle bli en realitet 🙂

Mer om kulturella skillnader och saker att tycka olika om i nästa inlägg.