Kinaelin

Farmor och farfar har kommit på besök hela vägen från Sverige. Vi började vistelsen med att visa upp barnens skola för dem under förevändning att det var en heldag med utvecklingssamtal.

Samtalen gick bra, lärarna öste beröm över båda barnen och gav dem lite olika saker att tänka på. När de mötte farmor och farfar på rundvandring med det lediga barnet fick de också höra lovord över både barnbarn och svärdotter 🙂 Lite så att det inte blev trovärdigt längre. Men lärarna tyckte att det var väldigt roligt att farmor och farfar kommit på besök så långväga ifrån.

På väg hemåt från skolan tog vi en tur och tittade på Nantongs motsvarighet till Uddevallabron. Parken som jag besökte i februari var tyvärr stängd, så vi fortsatte till ett köpcentrum för lunch istället.

Vi hittade en buffetrestaurang ungefär samtidigt som en kinesisk familj hittade oss. De tyckte att vi var väldigt intressanta, ville fota oss i olika konstellationer och prata engelska med oss. Mamman var tydligen lärare i engelska, men jag är dock lite osäker på hur högkvalitativ den undervisningen kan tänkas vara..

Barnen vann övertalningskampanjen att gå in på buffetrestaurangen och på så sätt fick vi en anledning att gå därifrån. Det fanns allt möjligt att prova på, både färdiglagad och råa ingredienser som vi lagade färdigt vid bordet. Olof stekte kött för glatta livet och de nyanlända släktingarna kämpade tappert med hanteringen av ätpinnar. Vi frågade efter gaffel men det hade de tyvärr inte. Vi fick istället plasthandskar och plastförkläde för att äta med mindre kladd.

Lyckad lunch, Annica och Sven gjorde succe i konsten att äta med pinnar, så vi har inte behövt använda de numer medhavda gafflarna. Högt betyg på både utvecklingen där, servicen och maten!

Vi tog en sväng genom köpcentret och när vi begav oss mot tunnelbanan var det med ett par shorts, en picnicfilt, ett par skor och två hattar.