Kinaelin

En dryg vecka sedan hemkomst från Beijing, och vart tog den tiden vägen?

Efter resan till Peking var det min tur att bli förkyld, jag klarade ju mig när alla andra blev sjuka för ett tag sedan. Då hann jag med att blogga om Peking och vila på soffan. Frisk igen tog jag en promenad i mitt gröna linne i storlek XL, ja klädstorlekarna här är aningen intressanta. Jag hann också med att bekanta mig med en vovve som tycktes få nya tänder, han gillade skor…

Vi var ett gäng på 5 mammor som tillsammans gick till fotvårdssalongen runt hörnet, vilken upplevelse!

Det började med fotbad, medan de masserade våra nackar, huvuden, ryggar och armar. Och med massage menad inte en lite lugn mjuk massage av nacken, utan här var det en blandning av brottning och knådande av deg. De använde knän i ryggen och drog i våra armar, vred åt höger och vänster så det knakade och ömmade. Mycket intressant upplevelse.

Avslutningsvis fick fötterna komma upp ur sitt Te-bad och med ett rakbladsliknande verktyg skrapade de våra fötter för att bli av med den döda huden, mycket effektivt!! Den sista aktiviteten på det 70 min långa programmet var fotmassage. Tyvärr fick min massös gå och ta en annan kund och hennes son i 18-årsåldern fick ta över. Han var inte så van direkt och jag skrek rakt ut när han tryckte med knogarna på benen i fötterna, fick försöka kommunicera så gott det gick hur han skulle göra haha.

Medan Olof jobbade på med helgläxan att bygga en stad i kartong med sin vän Shannon var vi på shoppinggatan och hängde sedan en stund i parken med Shannons familj.

Lillebror Julian går i Ingrids klass och lillasyster Alexandria är hemma med mormor och morfar. Mamma Jenny jobbar på skolan med administrativa uppgifter och Pappa Scott, Kanadensare i grunden, är lärare i engelska samt mentor för Olof och Shannon.

Med tanke på att jag alltid varit kortast i klassen är det ju väldigt kul att min dotter hamnat i en klass där hon är bland de allra längsta. Genpoolen för de flesta andra i klassen verkar vara full av asiatiska kortväxta gener.

Skolan som barnen går på har ett stort hus med möjlighet att bo i för de elever som behöver det. Föräldrarna verkar vara väldigt upptagna, eller så bor de en bra bit bort. Eftersom att skolan är ganska ny har boardinghuset många tomma platser och ett erbjudande kom att provboarda i några nätter.

Barnen har därför från söndag till onsdag provat att bo på skolan. Olof har delat rum med Benjamin från Göteborg (med kinesiska föräldrar) Felipe i mitten från Brasilien är lite äldre och fick ett eget rum.

Ingrid delade rum med Felipes lillasyster Barbara som går i hennes klass och Adiya från Kazakstan, den enda i gänget utan Scaniaföräldrar.

Ingrid den äventyrliga, orädda vill gärna flytta in på skolan, men jag ser fram emot att få hem dem igen nu om en liten stund.

När barnen varit borta har vi tränat och gått kvällspromenader i lugn och ro.

Det är otroligt vackert i vår stora park Zilang. Både dagtid och på kvällen när allt är upplyst. Dit ska jag gå ännu oftare än jag hittills har gjort.