Kinaelin

Samma kläder som på den kinesiska muren, detta gjorde vi ju på eftermiddagen samma dag när vår chaufför har tagit guiden och oss tillbaka till Beijing.

Den förbjudna staden var kejsarnas palats från 1400-talet till början av 1900 och det var förbjudet för alla utom kejsaren att vistas där. Sedan fanns det en massa undantag såklart. Kejsaren hade ett gäng fruar och därtill en bunt älskarinnor. Dessa fick ett stort antal barn som också bodde där såklart. Det fanns också en läkare och tjänare på plats för att serva de misstänksamma kejsarna. För säkerhets skull var tjänarna steriliserade.

I templet på berget klättrade kejsaren och hans fruar upp med de nya konkubinerna för att de genom vinden skulle kunna säga farväl till sina föräldrar som de aldrig mer skulle få träffa. Hur kejsarna tog sig upp på berget låter vi vara osagt i och med att de inte gick själva i tempelområdet utan bars runt överallt av sina tjänare i bärstolar.

I kinesisk historia och arkitektur handlar mycket om symboler och bildspråk. Det sitter små djur här och där som ska symbolisera gamla legender om drakar och monarker.

Lejonet ovan avbildas utanför som en symbol för rikedom. Den ena med en padda under tassen och den andra med ett klot. De första lejonen skapades på 1400-talet. men likt vårt svenska lejon på Gripsholms slott visste de inte hur ett lejon riktigt såg ut, så det fick en stor dos fantasi råda bot på.

Palatset sägs ha 9999,5 rum fördelade på ett gäng hus (för att ligga snäppet under himmelrikets 10 000) De narcissistiska kungarna kunde flytta runt mellan de olika rummen, ställa skor nedanför flera olika sängar för att en potentiell fiende inte skulle hitta dem nattetid.

Fint och imponerande detta också. Med på Unescos världsarvslista sedan 1987. Det kan vara världens största nu öppethållande palats enligt en relativt opålitlig källa..

Vid den norra porten hämtades vi av vår chaufför för dagen som körde oss två kvarter söderut. Det låter som onödigt, men i denna folkmängd och det stora stora kvarteren så var det en bra bit att gå.

Vi kunde ganska smidigt glida förbi den långa kön till Tianmen square, Himmelska fridens torg. Det kändes lite pinsamt att få gå före dessa människor som väntat en bra stund för att få titta på flagghalning, men utan vår guide hade vi ju inte kommit in alls. Fram till vakten och visa passen som på alla andra ställen, då biljetterna var registrerade på våra passnummer i en databas. Hög kontroll på detta, men ganska smidigt ändå.

Monument i södra änden av Tianmen square där folket tillsammans kämpar mot kriget med hjälp av kunskap, mat, vapen, hackor, filtar..?

Efter denna långa dag käkade vi middag i hotellets anrika restaurang från 1918 och somnade ovaggade inför vår sista heldag i Peking.