Kinaelin

Ännu en helg med solsken har passerat och eftersom att luftkvaliten varit okej, solen framme och temperaturen varm har vi gjort som Kineserna och spenderat tid i parken.

I parken finns ytor där som inte får beträdas, men också ytor där dagscamping är tillåtet. Kineserna tar med sig tält, mat, drakar och såpbubblor spenderar många timmar i parken när vädret tillåter. Att västerlänningar deltar i aktiviteter i parken är däremot ovanligt.

Runt vår picnicfilt stod efter en stund uppemot 10-15 personer och stirrade. Efter en stund var det en mamma som kunde framföra frågan om vårt ursprung.

“我们是瑞典人” uttalas “wo men shi rui dian ren” Översättes ordagrant: “jag plural är sverige personer”. Den frasen kan vi nu 😀

Som i ett trollslag förändrades atmosfären i parken vid 17-tiden. Solen gick i moln efter att det ena laget dominerat stort i kubb, det blev kallare, mörkare och kineserna började röra på sig. De slog ihop sina tält, virade ihop sina drakar och åkte hem. Det blev lite av en domedagskänsla när barnskriken upphörde och byttes ut mot smattret av ett plastigt knattrande.

Det kom från en seg jäkel som av någon anledning provsköt sitt leksaksmaskingevär i tältet. Underligt att det är tillåtet, men det bidrog verkligen till stämningen. Det är numer inte mycket som förvånar mig med människors olika beteenden här.

Under söndagen var vädret ännu finare och med vår E-bike och en hyrcykel tog vi oss längre ner i parken där det också tältades och umgicks i det gröna.

Även här blev Ingrid, Olof och hans kompis Liam omringade av kineser som ville fota sina barn tillsammans med de exotiska nordborna.

Det ska bli spännande att följa vårens blomning framöver i Zilang Park, väldigt fint ordnat och skött är det.

Kineserna lägger väldigt mycket mer kraft på att underhålla gator och planteringar än bostadshus. Vilket för oss känns aningen underligt.

Väldigt konstgjort men också mysigt berg.